Redo

Igår åkte vi äntligen till Södertälje syd för att hämta pappa Mathias. Att tio dagar kan kännas så länge, för barn måste det ha kännas som en evighet.
En brun Mathias kom ur tåget. Jag trodde han skulle jobba :)

I bilen på väg hem blev det förhör:
P: Pappa din väska är tyngre än när du åkte, vad har du i?
W: Har du köpt några presenter till oss? Vi har varit snälla. När du är ute och reser köper du alltid presenter till oss.
J: Julia också varit snäll.
M: Jag har delar till en lastbil i väskan, det är det som väger mer.
P: Kunde inte din sekatör ta det?
M: Sekatör, menade du sekreterare?
P: Ja det var ju det jag menade .... sekreterare alltså.

När vi kom hem möttes vi av brandövning på gatan (huset bredvid oss är ett familjehem för barn med handikapp). Så present utdelningen fick vänta lite.
" Mamman" vinkade dit oss och frågade om vi ville vara med?
Självklart ville vi det, man kan aldrig öva nog.

Elden flammade och det skulle prövas olika typer av brandsläckare. Iförd brandrock provade P och W modigt.

 Så nu är vi redo!

Efter branden var släkt gick vi in och "öppnade pappas väska".

Mathias hade köpt snygga jogging skor till alla tre,  snygga t-shirts, jeans,  fotbolls skor till P och massa godis.